Publicerad 2014-03-15 08:33:19 i Allmänt,
3 av 3, den sista och avgörande för behandling.Klockan 7 skulle jag va inne på avdelningen. Fick sitta i väntrummet ca 20 minuter innan en sköterska kom och kallade på mig. Inte ens mitt namn kunde hon memorera utan kalla mig fel namn. Redan där sprack min tillit, hur mycke engagemang krävs de för att komma ihåg en patients namn? och inte bara de utan snorkig som attan va hon oxå. - ta av dig kläderna och sätt på dig de här sa hon och kastade en rock och strumpor på sängen. Jag fick en säng och satte mig på den och väntade, efter en stund kom en annan sköterska och ville sätta dropp eftersom jag var fastande.Efter en stund kom en man som skulle rulla iväg mig till undersökningen som skulle utföras i ett annat hus, en lång promenad genom kulvertar.Väl framme kändes de bra, vilken skillnad på personalen, som natt och dag.jag fick blodtrycksmätare på armen, klisterlappar på bröstet med sladdar och en klämma på fingret. Va lite förseningar men jag var beräknad in till 9. klockan var halv. Läkarna som skulle utföra undersökningen kom och sa hej.Blev inrullad i ett rum där jag fick med alla mina sladdar hoppa upp i en liggande gynstol. Fick masken över mun och näsa och samtidigt spruta narkosläkaren in sömnmedel. Vaknade och kände att jag hade fått syrgasslang i näsan, tittade bort mot sköterskan som hälsade och kom bort och sa att jag inte riktigt ville vakna men hom hade precis vatt borta och skakat mig. Allt kändes bra! Tittade på klockan som va 10.10 och blev chockad då dom sa jag skulle va sövd i 10 minuter men här låg jag en timme senare och precis vaknat.Efter ca 10 min kom en annan man och rullade tillbaka mig till avdelningen. Där låg jag och väntade på att läkaren skulle komma med beslut. Mellan 12-15 skulle hon komma. 14.45 kom hon och jag fick följa med in i ett annat rum. Hon berättar där att min tumör är så stor att den inte går att operera bort utan att man måste operera bort hela min livmoder. Min stora skräck blev de. Jag kommer aldrig kunna vara gravid igen.Detta känns så fruktansvärt hemskt och orättvist, samtidigt är jag väldigt tacksam att jag hann skaffa min J! Jag är så himla ledsen!Fick tid igår och min operation är planerat till den 25/3. Vill inte göra operationen då de blir så definitivt, men jag vill ju bli frisk!
